Nu är mitt jobb slut. Eller jobb och jobb, det var mer kalas än jobb om man tänker efter. Jag kommer sakna lekarna, skratten, badandet och chillandet, men inte dem tidiga morgnarna. Kommer nog hålla kontakten med en del arbetskamrater, vilket känns UNDERBART.

För övrigt är jag som vanligt full av tankar och känslor, det går upp och ner väldigt i sann “jag-skall-göra-det-här-sommarlovet-bäst”-anda. Jag vill så mycket, känner så mycket, och kan så mycket- men samtidigt är jag så klantig, så imperfekt och så ful på samma gång. Förstår ni?

Nej, inte jag heller, det är just det jag menar.