….så har jag börjat inse en viktig sak här i livet. Mitt självförtroende har varit så enormt lågt den senaste tiden, och när jag tittar mig i spegeln har jag sett en tjej som är ful, värdelös- med andra ord en tjej som ingen partner skulle kunna älska typ NÅGONSIN.

Men dem allra senaste dagarna har en ny insikt börjat slå mig: visst, jag må inte ha det vackraste yttret enligt dem normer som samhället har satt upp och som därmed också oftast uppskattas av dem FLESTA medborgare i samhället (ni kan förneka att dem finns, men det vore naivt på högsta nivå) (märk dock att detta gäller dem FLESTA människor, jag vet att det finns folk som tycker jag är om inte sexig och het så åtminstone söt och fin)

- MEN, dem tjejer och killar som är typiskt snygga (ni vet dem som alla i högstadiet och gymnasiet vill vara tillsammans med eller se ut som) har jag nu börjat inse inte är mycket mer än, just det-snygga.

Och det är just där jag sticker ut- för medans dem mer eller mindre hamnar i depression om inte deras utseende är “det rätta”- i och med att deras yta är så otroligt viktig för så många av dem, så kunde jag inte brytt mig mindre. Och det är DÄRFÖR någon människa någon gång kommer älska just mig, för att jag är så mycket mer än yta <3 Det må vara detta som har gjort att jag får vänta på kärleken, men jag börjar nu bli SÄKER på att det också är det som kommer ge mig den där riktiga kärleken som man ser på filmer (dem där romantiska komedierna som jag förvisso hatar men inte skulle ha något problem med att leva i)

OBS detta var inte menat som något hån mot dessa typiskt snygga människor, så ingen tar illa vid sig, utan det är bara enkel, ren och skär tonårslivsinsikt <3