Ibland förvånar jag mig själv. Det finns vissa saker jag har sagt till mig själv att jag inte skall göra, men sedan har jag trots allt gjort dessa saker och inte varit så förvånad över det. Sedan finns det vissa saker jag aldrig trodde jag skulle våga göra, tillexempel skicka ett långt och fint fb-meddelande till MR L och förklara lite hur jag känner för honom. Nu har jag i alla fall vågat det, och jag kan inte avgöra om det bara var dumt eller jättemodigt. Han har ju i alla fall både sett det och svarat, men läget känns ändå rätt hopplöst i och med att jag kanske aldrig ser honom igen haha… (det var väl kanske just därför jag faktiskt vågade?)